Hepatit
Det finns i dagsläget fem olika hepatitvirus (hepatit =leverinflammation), vilka är hepatit A, B, C, D samt E. Samtliga angriper levern men är dock inte besläktade med varandra. De två vanligaste reserelaterade hepatitformerna är hepatit A och B vilka det också finns förebyggande vaccin mot med hög skyddseffekt.
Infektioner framkallade av hepatit delas in i akuta och kroniska. Den akuta hepatiten läker ut av sig självt och ger en immunitet livet ut. Hepatit som varar mer än sex månader benämns som kronisk och kan efter en längre tid medföra skrumplever och levercancer. Det finns i dagläget ingen behandling för den akuta hepatiten. Vad gäller den kroniska hepatiten märker oftast patienten av symtomen först när det finns en betydande leverskada. Genom blodprov får patienten reda på om förekomst av hepatit.
Enligt smittskyddslagen är samtliga hepatit formerna klassade som allmänfarliga sjukdomar och det föreligger anmälningsplikt av behandlande läkare till Smittskyddsinstitutet.
Hepatit A
Hepatit A kallas även för epidemisk gulsot. Den sprids främst via föda och vatten. Den kan spridas från människa till människa som har nära kontakt med varandra. Vanliga tecken på smitta är illamående, feber, kräkningar, mörk färg på urinen samt gulhet i huden. Hepatit A blir inte kronisk och inkubationstiden är normalt ca 2-6 veckor. Förebyggande vaccin finns.
Hepatit B
Sprids normalt via blod eller sexuellt. De vanligaste symtomen är trötthet och dålig matlust samt gul hud i flera fall. Smittan är ett stort problem i framförallt Afrika och Asien och det uppskattas att 10-20 procent av befolkningen har hepatit B i vissa delar av länderna. Det kan räcka med mycket små mängder blod från en smittad person som kommer i kontakt med eventuell skadad hud eller slemhinna för att överföra sjukdomen. De flesta infektioner går över utan vidare komplikationer. Hepatit B kan bli kronisk, hos vuxna utvecklar ca 5 procent ett kroniskt tillstånd och är även fortsatt smittsamma. I den kroniska fasen kan det medföra levercancer. Det finns ingen specifik behandling för hepatit B utan fokus är att behandla patientens symtom. Inkubationstiden är ca 2-6 månader. Förebyggande vaccin finns.
Hepatit C
Sprids normalt via blod och är vanligt bland missbrukare. Vid flera fall ger den inga sjukdomssymtom mer än trötthet och sämre matlust. Sannolikheten att det utvecklas till ett kroniskt tillstånd är minst 50 procent, och kan i flera fall utvecklas till skrumplever och levercancer.Inkubationstiden i bästa fall är ca 1-4 månader. Det finns inget förebyggande vaccin.
Hepatit D
Smittar via kroppsvätskor och i synnerhet blod. Hepatit D kan endast utvecklas till att föröka sig och bli en sjukdom om den smittade samtidigt blir smittad av hepatit B. De vanligaste symtomen är feber, illamående, trötthet och gul hud. Då två infektioner drabbar den smittade samtidigt leder detta till en ökad dödlighet. Inkubationstiden är ca 2-10 veckor. Det finns inget förebyggande vaccin eller specifik behandling.
Hepatit E
Sprids främst via vatten och föda. Den har stora likheter med hepatit A (epidemisk gulsot). I de flesta fall går den över av sig självt och i likhet med hepatit A blir den inte kronisk. Dödligheten är generellt sett låg, dock bland gravida har det konstaterats en dödlighet på 10-20 procent vid utbrott i Indien, Burma och Nepal. Utbrott av hepatit E har i dagsläget endast förekommit i tredje världen.
Inkubationstiden är ca 4-6 veckor. Det finns inget vaccin eller specifik behandling.
Källor: Karolinska Institutet/Smittskyddsinstitutet
De tio mest drabbade länderna av Hepatit B
1. Tunisien
2. Haiti
3. Irak
4. Afghanistan
5. Sierra Leone
6. Egypten
7. Somalia
8. Kambodja
9. Mali
10. Tadjikistan
Källa: myggfeber.se/WHO